En dag för 20 år sedan satt en mager och mycket tilltufsad röd liten katt i vägrenen på min väg hem från Skurup. Jag stannade och tog den lilla i min famn; så svag och matt föll hon ihop. Simson, det var din mamma.

Vi gjorde iordning en bädd, matade, matade och matade. Din mamma var omättlig.

Och efter ett tag föddes du och dina syskon ... vem hade kunnat tro att den lilla utsvultna kroppen bar på nytt liv. Men så var det.

Tidigt visade det sig att du var född fri; stark integritet och med en jägarinstinkt och skicklighet som fick oss att häpna. Du hoppade blixtsnabbt flera meter upp i luften och fångade fåglar i flykt, mullvadarna smashade du upp ur deras hålor occ mössen hann aldrig förstå vad som hände! Snart hade du lagt hela Kullatorp under dig; du ägde. 

Varje dag följde du med ut i hagarna; allt skulle du inspektera. Du sov mitt bland unghästarna i stallet och fostrade dem strängt; klappade till dem på mulen om de var ovarsamma och fräste strängt om det inte hjälpte. Alla våra hästar födda på Kullatorp fram till år 2010, har sovit med dig och blivit fostrade av dig. Du rörde dig som en respekterad kung mellan deras hovar och aldrig att ett hår kröktes på ditt huvud.

Genom åren blev du allt mer tillgiven också mot oss människor och starka kärleksband växte fram. 

Vi saknar dig Simson; inget är sig likt utan dig här ibland oss. Tack för 20 fina år fyllda av många fina och roliga minnen.