Det här är allt som finns kvar. Farväl älskade MAXIMILIAN (Zan Zebasthian - Malakat El Nil).

Här ligger Mallas och min älskade Maximilian! Vårt hjärteföl! Den efterlängtade. Den allra ljuvligaste och mest älskade. Mallas återfödelse genom en son. Hennes tvillingsjäl. Som jag älskade detta föl! I femton år har jag väntat på dig Maximilian. 48 dagar fick du leva. Aldrig någonsin kommer du åter. Jag HATAR döden.

Tidig fredag morgon den 20 juli är Kullatorpbussen på väg till Show i Ströhen. För första gången reser vi alla tillsammans – min Jan Erik, Hanna och jag. Confidentia och Zsa Zsa Dolores mumsar nöjt på sitt hö och det känns underbart att vara på väg i vårt lilla team.

Då ringer mobilen och en förtvivlad medarbetare berättar att Maximilian ligger död i hagen! Maximilian död! Nej! Nej! Hem nu! Fortare! Nej! Inte Maximilian! Inte älskade Maximilian! Åh min stackars älskade Malla! Hur ska du klara det här?! Det går inte! Det här går inte! Jag orkar inte. Inte du Maximilian! Inte du min älskade!

Men det är Maximilian som ligger där i hagen. Malla lyfter sitt huvud och ser med ångest in i mina ögon. Hon vet. Hennes andedräkt slår tung mot min nacke. Maximilian är kall och ligger förstelnad med svansen i sin stolta plym över ryggen. Det ser ut som om han somnat mitt i en glad lek. Inga yttre tecken på skador. Livet bara lämnade honom.

Maximilian vilar (hatar uttrycket – han har definitivt inte bett om någon ”vila”) nu här vid minnesstenen. Absurt men icke desto mindre verkligt. Mallas avskedstagande var så djupt gripande – hon släppte honom inte förrän vi sänkte ner honom i graven och täckte honom med jord. Då slutade hon ropa efter sin son och stod stilla med sänkt huvud och tittade. Sedan började vi gå....Förkrossade. Men inte helt besegrade. Vik hädan död!

Vi måste ju vidare. Så är det ju bara fastän meningslösheten gläfser oss i hälarna....

Vi lastade Confidentia och Zsa Zsa Gazelle åter och reste modfällda och tomma till Ströhen. Kommer snart vår berättelse och resultat därifrån.

Vi måste ju gå vidare

Farväl älskade, älskade Maximilian.